Vi var i Göteborg för någon vecka sedan, i hopp om lite bättre väder, kanske? Visst var det varmare, men regnade varje dag. Tösen var lite snorig som vanligt – efter att han börjat på dagis är det ett underverk om hon inte är snorig ett par dagar. Så vi var lite osäkra på hur flygresan skulle gå, speciellt landningen som får öronen att gå i lås. Det gick bra, tösen drack mjölk ur flaskan då vi landade så det verkade hålla öronen öppna till största delen.
Jag tycker det är underbart att se hur småbarn lär sig så oerhört snabbt genom att titta och imitera. Ibland kan jag sitta långa stunder och titta på hur tösen ser någon göra något och så börjar hon försöka göra samma sak. Och fastän jag både läst och sett hur dom lär sig nya saker, blir jag ändå riktigt överraskad då och då över saker hon lär sig.
Partnern var och shoppade i Göteborg, i Nordstan – värsta hell-on-earth-ställe. Jag försökte fördriva tiden genom att rulla omkring med tösen och titta på skyltfönster och annat. Vid ett tillfälle lyfte jag ner tösen från vagnen och lät henne promenera omkring i en butik. Det hon gjorde i butiken var riktigt intressant och överraskande. Hon imiterade precis hur vi vuxna gör då vi är i en klädbutik. Hon gick från hylla till hylla och tog tag i kläder.
Lilla tösen var och shoppade!
Tur hade jag kameran med, jag blev bara så paff över vad hon snappat upp om detta med att shoppa.
Undrar i vilket skede vi vuxna slutar vara nyfikna, vilja lära oss nytt genom att imitera och börjar använda oss av bara inlärda och inprogrammarade mentala modeller och skript för att ta oss genom vardagen?