Partnern meddelar att allt känns helt som förut, inga känningar av sammandragningar eller att Stomp skulle något mera ha fixerat sig eller sjunkit längre ner. Så inte så mycket mera att göra än att vänta.
Däremot så skall partnern iväg och ta blodprov för att se om hon har antikroppar för vattkoppor. Det blev en liten debatt bland läkare och rådgivare om man som egentligen är bäst att göra. Då partnern ringde idag och meddelade att beräknad dag är imorgon så visste de inte helt vad de skulle göra. Utmaningen är väl främst den att det tar några dagar att få svar på blodproven. Och det är ju till ringa nytta ifall Stomp får för sig att fast komma inatt. Så läkaren tyckte att det skulle tas blodprov, men samtidigt sätta igång medicineringen utgående från att partnern inte har antikroppar. Medicinering skulle sedan avslutas då testresultaten kommer och om de visar att det finns antikroppar.
Nå, vi får se imorgon vad det leder till, men om de föreslår medicinering så tänkte vi att vi ändå ringer till vår hemort och rådgivningen där och ser vad de har för åsikt. En andra åsikt är aldrig helt dålig.
Ungefär så här “Är du gravid och får vattkoppor ska du kontakta mödravårdscentralen. Detta för att man eventuellt behöver läkemedel som hjälper kroppen att förhindra spridningen av viruset.
Skulle du ha vattkoppor vid en förlossning kan fostret bli mycket sjukt. Som tur är finns det behandling för spädbarnet som hjälper till att bli av med sjukdomen. Denna behandling går ut på att ge fostret färdiga antikroppar, så kallat zosterhyperimmunglobulin. “
http://vattkoppor.se/behandling-vid-vattkoppor/
http://www.medscinet.se/infpreg/allinfo/main.asp?topic=9
Men annars så är det bara att vänta, magen blir större och bara ljuvligare hela tiden! Det tycker de flesta i familjer. Förutom då mamma själv…